Semestersäcken börjar dra ihop sig och sakta sakta smyger sig den där känslan på lite försynt.
Den där välkända, som man nästan alltid har.
Inför att allvaret drar igång igen.
Fast jag har tur.
Jag tycker om mitt jobb och har saknat mina arbetskamrater.
De är ju liksom familjen på något vis.
Och det är ju liksom där man ska vara.
Tillsammans. Allihopa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar