Vardagen är här. För att stanna.
Man märker det.
Det är en annan luft. Lite svalare och fuktigare.
Dagarna börjar sakta bli kortare och solen går inte upp förrän strax före fem.
Jag tänder stearinljusen i köket till frukost igen och drar en filt runt mig i soffan om kvällen.
Och plötsligt har Liten haft sin första riktiga skolvecka, fått en ny fröken och blivit Ettagluttare.
Jag lyssnar på Lars Winnerbäck på högsta volym i bilen och är helt övertygad om att "Nästan Perfekt" handlar om sommaren. Sen kör jag fort fort och vill helst av allt bara blunda medans jag susar fram i galen fart, men det får man inte.
Liten vill ha sitt födelsedagskalas på stranden, Stor säger att vi kanske kan hyra något ställe och bjuda hela klassen. Jag tycker att idén om stranden verkar bra, bara oktober bjuder på sol. Eller så kan vi kanske vara i någon park i närheten om man inte tycker att vatten är ok. Ute i alla fall. Så man får andas.
Vi får se hur det blir. Hål i öronen önskar hon sig i alla fall. Det är klart hon ska ha det, nu när hon köpt örhängen som ligger på vänt i hennes smyckeskrin. Det gäller ju att förbereda tycker hon och Stor bara skrattar och säger "Vad jag älskar dig lilla Liten" och det gör vi ju. Mest i hela världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar