Häromdagen då vi kom hem från några dagar i skärgården bestämde jag mig för att inte bara ta en lyxig dusch med rinnande varmt vatten, utan oxå, (det finns då verkligen ingen hejd på lyxen) peta mina öron!!
Jag for runt med topsen i det ena örat och sen for jag runt lite i det andra.
Av en händelse så kastade jag ett öga på topsen jag hade i handen.....och tänkte att den nog såg lite ovanlig ut. Något fattades liksom.
Brukar inte en tops vanligtvis ha bomull i två ändar??
Jo, det brukar de.
Men om den ena då är inne i ett öra just nu och den andra änden som precis varit i det andra örat saknar bomull, vart är den då....???
En lätt panik utbröt och jag började skrika på hjälp till Stor (som om han bara skulle kunna trolla bort den eller nåt!!)!
Sen började jag hoppa på ett ben som för att den skull ramla ut, vilket såklart inte gav något resultat.
Sen vek jag huvudet åt ena sidan och började banka på den andra, som för att liksom då slå ut den.
Inte heller detta visade sig vara en bra idé eftersom det enda jag fick var ont i skallen.
Stor sa åt mig och sluta skrika så förfärligt och jag sa att det inte var han som hade topspluppar i örona utan jag, och jag bad honom istället att kolla om han kunde se topspluppen någonstans därinne, och efter lite dragandes i mitt öra närmare ljuset, så syntes den mycket riktigt där!
Vid det här laget pickade mitt hjärta ganska fort och jag placerade raskt en pincett i hans hand och sa att han var tvungen att få ut den, och det gärna lite PRONTO för vem vill ha bomull i örona liksom. Det kan ju vara farligt!
Han pillade och pillade men fick inte tag i den och jag förstod att jag kanske får ha en topsplupp i örat varken om jag vill det eller inte så istället tog jag telefonen och ställde mig i 40 minuters kö till sjukvårdsupplysningen.
Själva grejen kändes ju ganska så mesig, ungefär som när Lisabet petar in en ärta i näsan och får åka till Dr Berglund, men va fan, det var ju inte mitt fel att den lossnade från pinnen och stannade i mitt öra!
Jag fick några frågor om hörseln och så och sen sa de iaf att bomullen kunde ramla ut av sig själv under natten men om den inte hade gjort det tills dagen därpå så skulle jag absolut söka läkare för det var INTE bra att ha grejer i örona inte. Vilket är förståeligt.
Men jag som skulle på Grönan dagen efter hade ju inte alls varken lust eller tid att gå till doktorn, men jag ville ju absolut inte ha pluppar i öronen heller. Särskilt inte då jag nog tyckte att hörseln inte blev kanske direkt dålig, men eventuellt en aningens dämpad!
Morgonen efter sökte både jag och Stor genom sängen efter bomullspluppar men ingen av oss hittade något.
Den var alltså kvar därinne vilket betydde läkare.
Eftersom jag inte kunde bestämma mig blev det en kompromiss. Grönan först och sen Närsjukhuset.
Efter en timmes väntetid var det min tur.
Jag förklarade min åkomma och läkaren försvann en stund och kom sedan tillbaka med en öronlysarlampa.
Han lyste men såg ingenting. Han lyste igen men det fanns inget där!
För säkerhetsskull frågade jag honom 3 ggr om han verkligen inte på riktigt såg något. Då visade han mig på en bild över örat hur långt han hade tittat.
Jag gav mig alltså tillslut och tackade doktorn så mycket för hjälpen och åkte hem med fullt fungerande hörsel och utan bomullsplupp.
Kalaset kostade 200 spänn, men det var det värt för att få veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar