I morgon får vi besök av min äldsta kompis och hennes familj.
Det ska bli kul, hon har inte sett huset trots att vi bott här i snart 1½ år.
Ibland blir det så.
Man bor på olika sidor av stan och har liksom sitt hela tiden och att hinna träffas är inte alltid så lätt som man skulle vilja.
Att bara träffa vännerna på Kuskis (fast de är inte så bara inte!) var inte så lätt som man kanske kunde tänka sig att det skulle vara.
Nu bor vi bara kanske 5-10 minuter ifrån varandra med bil, men det avståndet räckte visst för att allt skulle förändras.
Alla har sitt och ska ha tid att hämta barn på dagis, laga middag, leka en stund och träffa familjen en stund innan man ska sova.
Om man dessutom jobbar helg, som jag, så är det alltid alltid varannan vecka 6 dagars vecka och då krymper helgen den veckan med en dag och endast en enda återstår till att handla mat, städa, vila, få sovmorgon, gå på barnkalas, rensa trädgården, laga cykelpunkan, åka till tippen, tvätta fönster, skotta snö och göra allt det man måste göra för att man ska kunna fixa den kommande veckan och när kvällen kommer den enda söndagen man hade så är man så trött att man inte orkar göra annat än att sjunka ner i soffan och dö ett tag innan man måste sova eftersom det är en ny arbetsvecka dagen därpå.
Allt går bara runt i alldeles för hög fart och man hinner aldrig stanna upp och fundera över vad man egentligen håller på med. Det är ledsamt att det är så men alla verkar ju tyvärr sitta i samma båt.
Livbåt kanske....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar