Klädkammaren har varit som en hägring som vägrat försvinna. Kanske förstås inte så konstigt då man måste in där var eviga morgon för att kunna klä på sig.
Men att öppna den där dörren är som en mardröm och man vill helst bara stänga den igen. Man ser, men man blundar det hårdaste man kan.
Jag kan inte fatta att det kan bi så stökigt därinne så fort, när vi har nästan lika mycket förvaring där som vi hade i lägenheten, vi har ju liksom inte mer saker nu än vad vi hade då!
I den förra klädkammaren vågar jag nog påstå att det alltid var tipptopp och varje dag när man öppnade dörren dit så var det liksom med glädje, nu mår man bara illa.
Det är så mycket grejer att det inte ens går att dammsuga golvet så det har jag skitit i de senaste månaderna om jag ska vara ärlig.
Fy farao! Jag som hatar damm och smuts och för att inta tala om små snuskiga kryp som man inte kan se men som man säkert vet finns där och bara moffar i sig all skit där runt socklarna i ett hav av dammråttor.
Efter att vi fick hem den där byrån, köpte vi ytterligare en och det är därför "projekt Förvaring" har startat i vårat hus. Och faktiskt därför det öht kan starta.
Matchen att få plats med städskåpssakerna därinne verkar vara tuffare än vad jag först trodde, det såg ju så bra ut på den ursprungliga ritningen jag gjorde åt mig själv i ritprogrammet på jobbet, men jag borde ha vetat bättre- att verkligheten inte alltid stämmer överens med pappret.
Men eftersom jag älskar förvaring så ger jag inte upp, några timmar till därinne bara, sen ska saken vara biff.
Jag tror att redan i morgon finns det hopp om att kunna dammsuga och torka golvet. Inte en dag försent.
Fy bövelen vad skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar