Jag sitter ensam i soffan.
Både Stor och Liten sover. I samma säng.
Det var min tur att natta Liten idag men Stor sa att han kunde göra det och så kunde ju han gå och lägga sig samtidigt för han skulle ta en tidgig morgonprommis innan jobbet sa han.
Det är alldeles tyst i huset och det enda man hör är pannan som surrar. Den slår av och på.
Jag avskyr det. Jag gillar inte när det är tyst för då tänker jag på den där stora apparaten som står där och tickar dag ut och dag in.
När ska den gå sönder? När ska vi vakna av att det är iskallt i huset och upptäcka att den kastat in handduken? När ska vi behöva vara oroliga över att vattnet kanske hinner frysa i ledningarna ocm en ny inte kan monteras tillräckligt snabbt? Man kan ju inte låta vattnet stå rinnandes hur länge som helst för att undvika en evetuell frysning.
Men det känns lättare nu när det inte är 27 minus ute längre. Inte lika kritiskt om den skulle lägga av. Det gör inget på samma sätt, om vi skulle behöva vänta 2 veckor på att någon montör har tid att montera upp ett nytt schabrak som kan ge oss värme så att vi slipper frysa ihjäl och varmvatten så att vi kan duscha nu när det är 17 plusgrader ute.
Den ska nog ändå stängas av för säsongen snart, värmen på elementen har ju varit av i 2-3 veckor så att ställa den på "sommarläge" är väl inte helt fel kanske. Stor har sagt att det är jag som bestämmer när det ska bli. Om han hade fått bestämma så hade den redan varit av, men när jag gläntade på dörren in till Litens rum härom kvällen så var det isande kallt i hennes rum och hon, stackarn, låg längst upp, uppkrupen i ena hörnet av sängen utan täcke över den där lilla kroppen och såg ut att skaka av köld.
Jag trasslade ut täcket som hade tjorvat ihop sig och la det över henne tillsammans med en filt, sen vred jag på elementet på 3:an och smög ut och la mig i min egen säng med min gosiga filt ovanpå täcket.
Men det märks att det har varit lite kallare ute nu ett par dagar, huset är inte alls lika varmt och igår kväll frös jag ända in i märgen.
Jag gick och la mig med mysbyxor, t- shirt, raggsockor och en tjock kofta. Och ovanpå det täcket såklart och filten, den mjuka mysiga filten.
I morse vakande jag precis som jag la mig sånär som på att koftan hängde kvar runt mig på ena armen, den hade jag nog försökt att ta av mig i sömnen.
I natt sover jag nog utan koftan och mysbrallorna iaf, jag fryser inte lika som igår, men raggsockorna behåller jag på, och filten. Jag tror inte det var menat att jag skulle bo i det här landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar