ojlpejntings

Att bo i hus har sina för- och nackdelar.

Och igår kväll var det helt klart en nackdel.
Det plinagde på dörren när jag satt och åt middag, och eftersom jag trodde att det var Granne Mittemot så reste jag mig upp från matbordet och gick och öppnade.

Det skulle jag inte ha gjort kom jag på då jag såg en okänd ung herre utanför med en binge oljemålningar med sig.

Herren mötte mig med "Good evening" följt av ett stort vänligt leende.
Jag tänkte OH FACK!!! Och på engelska till på köpet!!
Jag som avskyr oljemålningar och i synnerhet de som ser ut att komma från en charterresa på Korfu 1996.

Herren: Where do you go to see art? Maybe artmuseum?
Jag: No. Hehe..
Herren: No? Ok. But... don´t you like art?
Jag: Jes aj do.
Herren: But what kind of art? Ikea- posters and stuff like that? You know, it´s really not art. Where do you go to experience real art? Where do you see art?
Jag: Eeeeh....At pipols hauses? Frends hauses?
Herren: For example, look at this painting. It´s full of life and you can see all the beautiful colours in it.
Jag: But aj don´t lajk oilpejntings. Rilly! Aj don´t lajk it.
Herren helt förfärad: You don´t like it!? Don´t you like art at all!!
Jag: Jes aj do, but aj just don´t lajk ojlpejntings. Aj don´t now waj but aj don`t lajk it änd aj näver äver going to baj an ojlpejnting. Äver!
Herren: What kind of art do you have on your walls?
Jag: Eeeeeh....None.
Herren. Fortfarande förfärad: NONE!? But why?
Jag: We havent found the rajt ones jet.

Samtalet slutade som tur var väl. Jag äger fortfarande ingen oljemålning och jag var inte otrevlig på något vis och det var inte han heller. Han tackade för sig efter en stund och jag pustade ut efter den engelskalektionen jag fick.
Sen tänkte jag att det var grym tur att det var jag som öppnade och inte Stor, för då hade vi säkert haft en oljemålning för två tusen spänn ståendes längst in i  garderoben....