Vet du vad jag ska göra sen!? sa hon och såg pillimarisk ut.
Nä, sa jag.
Hon pekade på torktumlaren medans hon borstade det sita av sina tänder.
Vaddå, sa jag, vad är det du ska göra?
Jag ska kolla om jag får plats i torktumlaren! sa hon och log sitt busigaste leende.
Nä, det ska du verkligen inte sa jag.
Varför då undrade Liten och sköljde munnen med vatten.
Varför får jag inte det?
Nä, tänk om luckan skulle gå i baklås och vi inte skulle kunna få upp den sen, då skulle ju du bli kvar därinne och det går ju inte försår du väl, sa jag.
Men om vi inte stänger luckan då?
Nä, det får du iallafall inte. Du får aldrig aldrig nånsin krypa in i torktumlaren, det måste du lova, sa jag.
Okej, men vad kan hända om jag gör det? Kan man krympa då?
Här fanns det utrymme för ett gigantisk skratt men jag höll mig så gott jag kunde meedans jag skrattade så att det bubblade inom mig!
Nä, det kan man inte, men tänk om du skulle fastna där inne, då skulle vi behöva bära torken ut i bilen och sen köra till sjukhuset med dig fast därinne, och sen skulle vi vara tvugna att bära torken vidare in på sjukhuset och be dem att hjälpa oss att få ut dig därifrån och då skulle de tro att vi var helt galna som kommer in med dig fast i en torktumlare!
Liten höll med mig och fyllde i att vi oxå kunde ringa brandkåren om hjälp om det skulle behövas.
Hon lovade vidare att aldrig aldrig försöka få plats i torken och jag hoppas verkligen att hon aldrig mer kommer på sånna tankar.
Särskilt inte om hon har nån kompis hemma.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar