Funderingar

Efter att ha läst andras bloggar en stund måste jag skriva lite.
Jag har skrivit om det förr men jag blir nog aldrig riktigt klok på det.

Varje höst, när sommarens glada underbara dagar flytt sin kos och det är ett helt år tills nästa gång, skrivs det om hur skönt det är att hösten har kommit.

Man skriver att det äntligen finns tid till att kura upp sig i soffan och tända ljus, vardagen äntligen är tillbaka, hösten är laddad med nya utmaningar mm mm.

Det kanske är så på riktigt för en del, och om det nu är så så unnar jag dem den känslan, men det är inte utan att verkligen undra över hur sant det påståendet/ känslan är.

Jag avskyr hösten och har aldrig haft nån speciell utmaning som väntat mig då, bara för att det råkar vara höst igen.
Det jag ser när det är höst är att livet är slut.
Finito. Borta. Long gone fishing. Finns inte. Inte här. Dött.

Lyfter man upp huvudet lite och tittar runt mkring sig så talar ju naturen ett ganska så tydligt språk. Löven blir röda och gula. Sen singlar de ner döda. Trädgården dör och allt blir brunt, fult och visset. Sommaren då allt levde och frodades är slut, dagarna blir mörkare och mörkare och ljuset som gör att man vill leva försvinner bort.

Hur kan man se nån glädje i det? Hur kan man känna sig laddad för att ta tag i nya utmaningar på ett jobb som de flesta säkert gått till varje dag de senaste 3 åren.
Och även om man har ett jobb där den ena dagen inte är riktigt den andra lik så är man ju oftast i samma lokaler, samma tider, man gör samma saker hela tiden eftersom man oftast har valt att arbeta med en viss sak som innebär vissa särskilda saker.

Jag jobbar t.ex i butik och träffar massor av olika människor varje dag. Det händer ganska så mycket på mitt jobb men i botten är det ju samma som händer vecka ut och vecka in. Kunderna kan dock vara ganska olika varandra.
Det kommer få leveranser på måndagen, sen kommer det massor på tisdagen, hyfsat lungt på onsdagen, för att återigen drälla in på torsdagen och på fredagen. Torsdagen och fredagen är mina beställningsdagar för fraktfri leverans, så då beställer jag. Och det spelar ingen roll om det är höst, vinter, sommar eller vår. Det är så iallafall.
Ibland är det kampanj och då gör man samma saker som när det inte är kampanj, fast mycket snabbare.
Jag har mina arbetstider som jag rättar mig efter och det är ju inte som om nån plötsligt skulle ringa upp på morgonen och säga " Idag behöver du inte komma! Stanna hemma vettja och gör nåt kul!" eller "Vi hade tänkt att du skulle bli vd på företaget. Kan du börja i morgon??"

Precis såhär har det alltid varit, på alla mina jobb, saker upprepas och jag tycker att jag har testat endel olika, inte bara att jobba i butik.

Så vad är det då för utmaning på hösten man menar??
Har man kanske slagit vad om hur många regninga dagar det kommer att vara innan snön kanske kommer eller hur många trisslotter man faktiskt måste köpa för att vinna en vinst som är något att tala om??

Jag är absolut inte bitter, jag trivs med mitt liv och mitt jobb, jag bara undrar vad det är som är så skönt och bra med hösten. Tiden då livet och grönskan tar slut. Jag begriper det inte.

Varför skriver man inte så på våren istället.
Tiden då livet och grönskan börjar??