Midsommar

Vi skulle gå ner till det lokala midsommarfirandet ett stenkast bort lagom till dansen runt midsommarstången skulle ske.
Jag hade laddat i dagar för att äntligen för första gången i historien som vuxen, dansa runt en midsommarstång.
Jag hatar att dansa och minnet från när jag var liten var att man skulle dansa runt den där satans stången varv efter varv även fast man inte ville.
Det var en sak som var lika säker som att man var tvungen att sjunga i kyrkan på adventsgudstjänsten. Man skulle sjunga, även fast man inte ville.

Jag hatar att sjunga och om jag är i kyrkan nuförtiden så sjunger jag inte, oavsett evenemang.
Jag sjunger inte för jag vill inte sjunga, och då behöver man inte det, skit detsamma om det är i kyrkan eller nån annanstans. Jag tänker i alla fall inte sjunga.
Lika lite som att om man inte vill dansa runt midsommarstången så behöver man inte det. Alla människor är olika och en del tycker saker är jätteroliga medans andra tycker att samma saker är jättejobbiga och en riktig pärs att behöva genomföra.

Men nu hade jag i alla fall bestämt mig för att vara som andra mammor och ta Liten med mig och dansa och när jag frågade henne om hon ville så sa hon märkligt nog att hon inte ville!
Lite typiskt kan jag tycka då jag verkligen laddat inför det, men som tur är så kommer det en midsommar till nästa år och då kanske Liten vill dansa med mig ändå.

Vi satt där i alla fall, på en stenhäll i det vackra vädret, och tog det lungt.
Det var mysigt att bara vara där och titta på alla finklädda människor som strosade runt och tog kort och picnicade överallt på filtar i gräset.
Vi hade ingen picnic med oss, men vi köpte kaffe och fika och barnen fick godispåsar att tugga i sig.
Sen gick vi sakta hem, efter en timme eller två i sällskap med grannarna på gatan.

Den här midsommaraftonen var nog en av de bästa på länge och om det gick skulle jag gärna kunna göra om den idag igen.
Den var nästan precis som min klänning- som en sommarsaga!

Glad midsommar vänner!