Sorgset farväl, från svart till vitt

I morgonbitti hoppar jag för sista gången in i min allra finaste Pärlan och åker till jobbet.
En jätte sorglig dag, men samtidigt en ganska så bra dag tror jag.

Hoppas att den hamnar hos någon som tycker så mycket om den som jag, någon som känner sig stolt bakom ratten när han/ hon kör omkring i den, hos någon som ger den en liten extra klapp på motorhuven ibland och hos någon som verkligen förstår värdet i att äga en så fin bil som vi har haft möjlighet att göra.
Jag har älskat varje sekund och har aldrig ångrat att vi köpte den. Jag minns fortfarande den dagen då vi hämtade den och milmätaren var nästan så nära noll man kan komma och allt bara blänkte. Och med de svarta rutorna så blev den, om möjligt, ännu snyggare och kanske kanske att man skulle eftermontera en sån där lite yttepytte vinge på bakluckan så att det liksom blev som pricken över i:et? Men så långt kom vi aldrig.

Hej då svarta Saaben, puss och kram. Vi ses aldrig mer.
Fy bövelen vad nära jag är att fälla en liten tår just nu.

Men trots sorgen och allt så är jag riktigt nöjd över vårat beslut och vi är rörande överens om att det här är det bästa valet.
I morgon står en vit bil på uppfarten, det kommer att bli jättebra, man kan nog köra vita bilar oxå även om jag aldrig har provat förut. Jag tvivlar faktiskt inte ens på det!