Jag har suttit på övervåningen hela kvällen och finsurfat och lyssnat på Kent alldeles för mig själv helt utan avbrott. Inte ens en sekunds paus.
Det är vardagslyx.
Att kunna sitta ensam på samma plats i flera timmar och göra precis vad man vill.
För 7 år sedan gjorde jag sånt hela tiden. Precis vad jag ville, då var det ingenting märkvärdigt.
Nu är sånt verkligen märkvärdigt. Och t o m värt att skriva om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar