Nya vägar

Jag vet inte riktigt vart jag är på väg.
Jag influeras och påverkas jättemycket av naturen och vill ha trä, skinn, sten och vävd textil omkring mig.
Grått, brunt, svart i jordnära nyanser tilltalar mig och senast för en liten stund sedan funderade jag över om jag inte skulle köpa en supercool väska helt i näver med axelremmar i vävda Leksandsband. Det absolut finaste julpyntet som hängde i granen senast var den fina luffarslöjden Liten hade gjort i skolan, dock lite konkurrerande då förstås med de glittrande hjortarna och de silverfärgade stjärnorna i trä.

Dalahästarna har jag tjatat om ett tag och skulle absolut kunna köpa mig den här uppsättningen tavlor och hänga någonstans i huset. Och muggarna och brickorna skulle lätt kunna få bo i mina köksskåp.

Jag skulle absolut kunna köpa den här målarboken och sätta mig själv och färglägga allihop och stackars Liten skulle bara få titta på när mamma målar.

Runt magen skulle jag ha ett fint förkläde virat, jag älskar förkläden och har nån konstig hang-up på det sedan länge och på fötterna skulle jag såklart ha mina träskostövlar eller varför inte ett par superschyssta näbbstövlar!.

Allt är liksom bara helt konstigt och oväntat men det känns som det sakta, nästan helt obemärkt har smygit sig på ett långt tag men nu plötsligt, grabbat tag i mig med stormstyrka.
Kommer jag att sälja allt jag har i storstaden och bli Same nu eller? Jag vill ju ha näbbstövlar och kaffemuggar med renar och Djurgårdsfärgerna har man ju sett förut men kanske i ett lite annat sammanhang.
Ska jag sälja bilen och köpa skoter och vilken då isf? Jag kan ju inget om skotrar. Ska jag ta jägarexamen och börja med älgjakt och ska jag själv göra renkorven i köket som ska serveras till middag sen!?
Kommer jag att börja joika, spela fiol och virka dukar nu eller vad är det egentligen som händer!?

Jag tror dock att det alltid funnits lite lite inom mig, men jag tror att det var Ernst som sakta väckte det till liv.
Och det där Dalarna såklart.
Dalarna. Mitten på Sverige. Hjärtat liksom.