4 dagar

Jag minns förra gången vi flyttade.
Jag hade nedräkning från 10 dagar innan flytt.
Det var som en befrielse. Jag avskydde vårat hem och ville inte stanna en sekund längre än vad jag bevhövde. Skulle jag ha stannat där så hade jag kvävts.

Ett helt år av oändlig olidlig gränslös längtan skulle tillslut bli på riktigt.
Det är inte på samma sätt den här gången.
Jag är inte klar på samma sätt som jag var då.
Det är klart att jag längtar att få komma dit och att få vara på plats och att få ta tag i allt det nya så att man kan starta om nångång.

Men det är så ibland.
Jag blir kär i saker, sådär kär så att det nästan knyter sig i magen på mig.

Jag minns fortfarande min första lägenhet, jag skulle kunna flytta tillbaka dit vilken dag som helst. Jag är fortfarande kär i den. Varje gång vi åker förbi där med bilen måste jag titta upp mot fönstret i hörnet.
Våran bil vi hade, Vectran, jag tänker på den ofta ofta.
Jag var kär i den och jag är fortfarande kär i den. Skulle jag få möjligheten att köpa tillbaka just den så skulle jag kanske göra det.
Och Saaben. Sportbilen som blev till lastbil (först en Koenigsegg men nu finns väl bara Scania kvar snart. Jag är mobbad på jobbet istället som förut, att alla var gröna av avund över vilken cool sportbil jag har. Eller hade..). Jag dör när den bilen dör.
Jag är helt kär! Om den fick plats i sovrummet skulle jag ha den i sängen så jag fick krama den hela tiden.

Jag kommer att minnas den här tiden vi har haft här
för alltid.
Jag är kär i den här lägenheten och det är ingenting jag kan göra något åt.

I år gör vi nästan som nyår på riktigt.
Vi säger hejdå till det gamla och hej till det nya.